arbete Victory Stele of Naram-Sin
ett stort arbete som illustrerar den kejserliga konsten i den akkadiska dynastin, denna victory stele firar kung Naram-Sin triumf över ett bergsfolk, Lullubi. Den akkadiska kungen ledde sina trupper över de branta sluttningarna av fiendens territorium och krossade genast allt motstånd. Erövrarens segermarsch är kopplad till den personliga uppstigningen av en suverän som nu kunde hävda lika villkor med gudarna.
bytet av elamitiska kungar
denna stora segerstele av exceptionell kvalitet, huggen i rosa kalksten, hittades inte i Mesopotamien utan på den iranska platsen Susa. Det hade tagits där i 12-talet f.Kr. av Elamite kungen Shutruk-Nahhunte, tillsammans med betydande byte samlas under hans segrande kampanj i Babylon. Vid sidan av den befintliga inskriptionen i primitiv cuneiform lade kungen till en annan tillägnad sin egen ära och där han förklarar att stelen fördes bort efter plundringen av staden Sippar.
Naram-Sin och höjden av det Akkadiska imperiet
den ursprungliga texten skriven på akkadiska berättar för oss att denna stele gjordes för att fira segern för Naram-Sin, kung av Akkad, över Lullubi, ett bergsfolk i centrala Zagros-regionen. Naram-Sin var sonson av Sargon, grundaren av det Akkadiska riket och den första som förenade hela Mesopotamien i slutet av 24-talet f.Kr. Naram-Sin regerade efter sin farbror Rimush och hans far Manishtusu, vilket gjorde honom till den fjärde suveränen i dynastin. Den sumeriska kunglistan säger att han regerade i trettiosex år, mellan 2254 och 2218 f.Kr. Även om inget samtida dokument bekräftar en så lång regeringstid, verkar det Akkadiska imperiet ha nått sin höjd under denna period.
seger över bergsfolk
glansen av Naram-Sin regeringstid återspeglas i utförandet av denna stele, som firade hans seger över Satuni, kung av Lullubi. För första gången avvisade skulptören den traditionella uppdelningen av sniderier i skiktade register och valde istället en enhetlig och dynamisk komposition byggd kring suveränens förhärliga figur.
Akkadian army klättrar de branta sluttningarna av Zagrosbergen, hem till Lullubi. Denna uppåtgående marsch sveper bort allt motstånd. Till höger om en rad träd som klamrar sig på bergssidan, är besegrade fiender avbildade i en hållning av underkastelse. De som har dödats trampas under foten av de akkadiska soldaterna eller faller över stupet. Dessa bergsfolk är klädda i en tunika av hud och bär sitt långa hår bundet tillbaka.
kompositionen domineras av kungens höga figur, till vilken alla ögon – de akkadiska soldaternas och deras lullubi – fiender-vänds. Den triumferande suveränen, som visas högre än de andra männen på traditionellt sätt, leder sin här i attacken på berget. Han följs av standardbärare som marscherar före hjälmade soldater som bär bågar och yxor. Naram-Sin trampar sina fienders kroppar, medan en knäböjande Lullubi försöker riva ut pilen som piercerar halsen. En annan lyfter händerna i munnen och ber den akkadiska kungen om barmhärtighet. Men Erövrarens blick riktas mot toppen av berget. Ovanför Naram-Sin verkar solskivor utstråla sitt gudomliga skydd mot honom, medan han reser sig för att möta dem. Den akkadiska suveränen bär en konisk hjälm med horn – en symbol som traditionellt är gudarnas privilegium – och är beväpnad med en stor båge och en yxa.
denna segerrika uppstigning mejslad i sten firar således en suverän som anser sig vara lika med gudarna. I officiella inskriptioner föregicks därför Naram-Sin namn med en gudomlig avgörande. Han drev tillbaka imperiets gränser längre än de någonsin varit, från Ebla i Syrien till Susa i Elam, och ledde sin här ”där ingen annan kung hade gått före honom.”Han framträder nu som en universell monark, som proklameras av hans officiella titel ”King of the Four Regions” – nämligen av hela världen.
bibliografi
Jacques de Morgan-m Jacobmoires, i-Paris, 1900-s. 106, 144 kvm, pl. X.
Victor Scheil-m Jacobmoires, II-Paris, 1900-s. 53 kvm, pl. II.
Victor Scheil-m Jacobmoires, III-Paris, 1901-s. 40 kvm, pl. II.
Andr Bajsk papegoja – Sumer – Paris, 1960-fig. 212-213.
Pierre Amiet-konsten av agad Aubbi på Louvren – Paris, Red. av R Exporunion des musguazibes nationaux, 1976-s.29-32.