effekter av d – amfetamin och buprenorfinkombinationer på speedball (kokain+heroin) självadministrering av rhesusapor

samtidig intravenös administrering av heroin och kokain, kallad ’speedball’, rapporteras ofta kliniskt, och identifiering av effektiva farmakoterapier är en fortsatt utmaning. Vi antog att behandling med kombinationer av en monoamin releaser d-amfetamin, och en mu partiell agonist, buprenorfin, kan minska speedball självadministrering av rhesusapor. Speedballs (0.01 mg/kg/Inj kokain+0.0032 mg/kg/Inj heroin) och mat (1 g banansmakade pellets) var tillgängliga under fyra dagliga sessioner på en andra ordningens schema för förstärkning (fast förhållande (FR)2 (variabelt förhållande (VR)16:S)). Apor behandlades i 10 dagar med saltlösning eller stigande doser av d-amfetamin (0,0032-0,032 mg/kg/h)+buprenorfin (0,075 eller 0,237 mg/kg/dag) i kombination. d-amfetamin + båda doserna av buprenorfin gav en amfetamindosberoende minskning av speedball-självadministrering jämfört med baslinjen för saltbehandling (P<0,01-0,001), men svaret på livsmedel som upprätthålls förändrades inte signifikant. d-amfetamin enbart (0,032 mg/kg/h) minskade signifikant både mat (P<0,01) och speedball-bibehållen svarande (P<0,05). Under saltlösningskontrollbehandling var speedball-enhetsdoser på 0,0032 mg/kg/Inj-kokain+0,001 mg/kg/Inj-heroin på toppen av speedball-doseffektkurvan. Daglig behandling med 0,01 mg/kg / h d-amfetamin+0.237 mg/kg/dag buprenorfin gav en signifikant förskjutning nedåt och åt höger i speedball-doseffektkurvan (P<0, 01) och ingen signifikant effekt på livsmedelsuppdaterad respons. En signifikant minskning av självadministrering av speedball kvarstod under 10 dagars behandling. Dessa resultat överensstämmer med våra tidigare rapporter och föreslår att läkemedelsblandningar som är utformade för att rikta både stimulanten och opioidkomponenten i speedball kan vara ett effektivt tillvägagångssätt för behandling av blandmissbruk.