Kubas hälso-och sjukvårdspolitik: förebyggande och aktivt samhällsdeltagande
Abstrakt
på Kuba anses hälso-och sjukvård vara en mänsklig rättighet för alla medborgare; hälso-och sjukvård är därför en nationell prioritet. Kubas hälsopolitik betonar förebyggande, primärvård, tjänster i samhället och medborgarnas aktiva deltagande. Dessa betoningar har gett en imponerande hög ranking på viktiga hälsoindikatorer, trots ekonomiska handikapp. Den kubanska erfarenheten visar påverkan av ideologiskt engagemang och beslutsfattande om tillhandahållande av hälso-och sjukvård och utmanar antagandet att högkvalitativ vård för alla medborgare kräver massiva finansiella investeringar. Utvecklingen av det kubanska hälsovårdssystemet sedan revolutionen har således konsekvenser för det amerikanska hälsovårdssystemet; specifikt föreslår det att en rättvis fördelning av hälsovårdstjänster i USA kräver ett nationellt sjukförsäkrings-och tjänsteleveranssystem.
PIP: Den nya kubanska regeringen 1959 började se över det vinstdrivande hälsosystemet som 30 år senare resulterade i gratis hälsovårdstjänster för alla sina medborgare som är integrerade med nationell social och ekonomisk utveckling. Livslängden på Kuba är högre än USA: s (72, 5 mot 71, 9). Hälsoarbetare har eliminerat polio, tuberkulos, tyfusfeber och difteri. Undernäringsincidensbeloppet 1-15 år är 0,7% jämfört med 5% i USA. Det kubanska hälsosystemet började på 1960-talet som ett botande system baserat på sjukhus men skiftade under 1970-och 1980-talet till ett primärt hälsovårdssystem baserat i samhällen. Den består av 6 hierarkiska, sammankopplade nivåer: National health institutes and hospital centers (quaternary care-super specialty), provincial Hospital (tertiary care-high specialty), kommunala sjukhus (secondary care-specialty), områdeshälsocenter (primär-eller samhällsvård) som betjänar 25 000-30 000 personer, sektorpolikliniker som betjänar 4000-5000 personer och minipolykliniker som betjänas av ett familjeläkarteam (familjeläkare, Sjuksköterska och socialarbetare) som täcker 600-700 personer. Family physician team strategy har stärkt sjukdomsövervakning och slutfört information om hälsostatus och egenskaper hos stadsdelar. Stadsboende bestämmer sin egen vård och skydd. Faktum är att frivilliga brigader bygger minipolykliniker och bostäder för husläkare och sjuksköterskor. Kritiker av det kubanska hälsovårdssystemet hävdar att förhållandet mellan läkare och befolkning är för högt och att det utgör för mycket av bruttonationalprodukten (nästan 15%). Men även om det amerikanska hälsosystemet är den största industrin i USA och det har uppnått imponerande tekniska framsteg, försämras hälsan hos miljontals amerikanska medborgare. USA behöver ett system som ger rättvis, rättvis och kvalitetshälsovård till alla. Således bör amerikanska socialarbetare aktivt arbeta mot nationell sjukförsäkring och på serviceleveransmodeller.