Ludovico Treatment (1984) / Walls of Genius

titeln är en hänvisning till Ludovico-tekniken, en behandling för antisocialt beteende i Anthony Burgess roman A Clockwork Orange. Per Wikipedia, ” tekniken är en form av aversionsterapi där Alex får en injektion som får honom att känna sig sjuk medan han tittar på grafiskt våldsamma filmer, så småningom konditionerar honom att drabbas av förödande anfall av illamående vid blotta tanken på våld. Som en oavsiktlig konsekvens gör soundtracket till en av filmerna — Beethovens nionde symfoni — Alex oförmögen att lyssna på sin älskade klassiska musik.”Du kanske kommer ihåg att Burgess roman var grunden för en otrolig Stanley Kubrick-filmversion, som är en av mina favoritfilmer på all-time-listan. Jag minns att jag tog min flickvän på college (Donna Devanny) för att se en Clockwork Orange vid University of Virginia repertory cinema och hon var redo att gå ut efter öppningsscenen. Jag var tvungen att förklara för henne att det bara var en film, det vi såg var bara skådespelare, ingen blev faktiskt våldtagen eller mördad, och att scenen användes för att ställa in dig för att bli grundligt äcklad av huvudpersonen. Självklart var det mycket effektivt. Så att använda detta som titeln på vår release var ett skämt, en insinuation att lyssna på Ludovico-behandling skulle ”bota” dig.
i mars 1984, när” Lingering Household Ludours ”byggdes, hade vi redan deltagit i och spelat in vad Architects’ Office grundare Joel Haertling beskrev som ”aleatoric” musikaliska experiment. Via denna erfarenhet, plus att observera riktningen för den stora majoriteten av underjordiska musikmakare i scenen (kalla det ”Kassettkultur” eller ”gör-det-själv”), bestämde vi oss för att driva några så kallade seriösa ansträngningar på ljudkollage och industriell musik själva. Detta berodde på att vi var intresserade av det och vi ville också tjäna mer respekt för vad vi gjorde inom scenen. Vi trodde att våra maniska saker hade en intellektuell kvot, men de flesta förstod inte att så var fallet. Så vi tog denna 90-degre sväng med våra ansträngningar och Ludovico Treatment blev ett fordon för bandcollage, industriell musik och musique-concr jacobte. Rötterna till det fanns redan, men med den här tog vi verkligen fart i den riktningen. Det fick många positiva recensioner, men förbises mest vid tidpunkten för utgivningen eftersom det var så olikt de flesta av våra andra, mer kända, musik. Vi sålde faktiskt åtta exemplar av det, handlade om 24.
även om omslaget säger ”Walls of Genius Presents: Ludovico Treatment”, är Ludovico Treatment inte namnet på bandet. Vi var nu väggar av geni och skulle anställa några fler flera bandnamn från denna punkt framåt.
jag hade nu kommit på ett sätt att göra fina kassettöverdrag av vikta j-kortinsatser. För den här utgåvan använde jag Letraset-bokstäver för att göra ett mycket extra omslag med orden ”Walls of Genius Presents: Ludovico Treatment” och ”Music To Cure Your Ills”. Letraset bokstäver var något känt för grafiker och arkitekter. Eftersom min far var arkitekt och jag hade arbetat för honom en sommar, jag visste om Letraset bokstäver. Du har bokstäver och en efter en kan du ”gnugga” bokstäverna på ett annat pappersark. Det var tidskrävande, men i pre-dator dagar, det var det enda sättet jag visste om att få sådana fina typsnitt. Själva kassetten hade sprutmålade etiketter och namnet ”Walls of Genius” stämplat på det, samt en stämpel som indikerar ”Ludovico Treatment” och sidorna ”A” och ”B”. Anteckningarna på baksidan gjordes med en typförfattare och reducerades via en xerografisk kopieringsmaskin. Jag hade redan sprutmålningsark med kassettetiketter för att få banden att se mer tilltalande ut.
vi tackade Helen Broderick och Anna Doucette för tejpade material på ”kvardröjande Hushållslukter”. Jag minns inte vem Anna var, kanske Helens barn. Helen tillät mig att tejpa ljudet av vardagsrummet i sitt hem och det är hennes barn som ropar ibland på pjäsen. Vi tackade Claude Martz och Rick Corrigan också,”utan vars generositet och samarbete (stycket) aldrig skulle ha konstruerats”. Jag använde Rick Corrigans synthesizer, som var i Claude Martz hus, för flera av de orgelljudande passagerna som kommer och går under ”långvariga Hushållslukter”. Båda var människor vi hade träffat via vårt deltagande i arkitekternas Kontor.
Jane Carpenter var en KGNU-radio ansluten person som drev en maskinaffär i Superior, Colorado, strax utanför Boulder. Hon tillät mig att spela in sina maskiner, band av vilka dök upp i ”Lingering Household Ludours”, och sedan, senare, vi skapade musique-concr bisexte i sin verkstad för spåret ”Jane Garage”.