Sågtand tvetydig figur

sågtand tvetydig figur skapades av Peter Ulrich Tse, en praktiserande neurovetenskapsman vid Dartmouth College. Siffran publicerades först i tidskriften Perception, 2000.

Sågtandens tvetydiga figur hör hemma i en stor klass av illusioner där en tvådimensionell figur eller tredimensionellt objekt kan ses på två eller flera skarpt distinkta sätt. Det finns många exempel på tvetydiga siffror som du kan söka efter i detta illusions index.

det finns en del kontroverser över hur sågtand tvetydiga figuren fungerar. Det är allmänt överens om att retinalbilden är konstant när man upplever illusionen, men det som inte är överens är om figurens visuella upplevelse förändras när perspektivomkopplaren äger rum mellan att se pyramiderna pekar uppåt mot sågtänderna som pekar mot betraktaren, eller om själva upplevelsen inte förändras, och det är någon post-erfarenhetsmässig tro, dom eller annan mental process som förändras. Sådana tvetydiga siffror har citerats i debatter om denna fråga (Silins 2015: 2.4 i augusti).

denna fråga är sammanflätad med mer allmänna frågor om sinnets modularitet och kognitiv penetration. För att förklara: på hypotesen att sinnet är modulärt är en mental modul en slags halvoberoende avdelning i sinnet som behandlar vissa typer av ingångar och ger vissa typer av utgångar och vars inre arbete inte är tillgängligt för den medvetna medvetenheten om personen-allt man kan få tillgång till är relevanta utgångar. Så när det gäller visuella illusioner, till exempel, är ett vanligt sätt att förklara varför illusionen kvarstår trots att man vet att man upplever en illusion att modulen eller modulerna som utgör det visuella systemet är ’kognitivt ogenomträngliga’ till viss del—dvs deras inre arbete och utgångar kan inte påverkas av medveten medvetenhet. Det är fortfarande en öppen fråga om i vilken utsträckning perceptuella moduler är kognitivt ogenomträngliga, och Sågtanden hör hemma i en stor klass av illusioner som används i debatter för att försöka stänga den frågan. Ett sätt på vilket tvetydiga figurer som Sågtanden kan stödja påståendet att visuell bearbetning är ogenomtränglig i betydande grad är att Gestaltbrytaren är svår att kontrollera—ofta kommer man att se Sågtanden på ett eller annat sätt även om man försöker se det på andra sätt. Macpherson diskuterar detta fenomen och dess konsekvenser i hennes 2012-papper. Vidare finns det några bevis från neurovetenskapen att för åtminstone några tvetydiga figurer finns det signifikanta förändringar i visuell bearbetning i tidigt stadium i hjärnan när Gestalt-omkopplaren äger rum, vilket kan stödja hypotesen att Gestalt-omkopplare i allmänhet är förändringar i själva upplevelsen snarare än i nedströms mentala processer som tro på den erfarenheten (se Kornmeier & Bach 2006, 2012).

slutligen har tvetydiga siffror som Sågtanden citerats i debatter om huruvida erfarenhetens natur kan redovisas fullt ut genom att endast vädja till dess representativa innehåll. Filosofer och andra kognitiva forskare skiljer mellan upplevelsens fenomenala karaktär—det vill säga hur det är för ett medvetet ämne att genomgå den erfarenheten—och dess representationsinnehåll-det vill säga vad upplevelsen handlar om. Vissa filosofer, kända som ’representationalister’ hävdar att erfarenhetens fenomenala karaktär kan redovisas fullt ut när det gäller erfarenhetens representationsinnehåll. En motivation för detta argument är att representationsinnehåll verkar lättare att ’naturalisera’ – det vill säga att dess natur förklaras i rent materialistiska termer genom att endast vädja till fysiska enheter som hjärntillstånd. Fenomenal karaktär, å andra sidan, verkar mycket mer motståndskraftig mot försök att naturalisera den. Men om fenomenal karaktär helt kan redovisas i representationalistiska termer, skulle detta göra att naturaliseringen av fenomenal karaktär verkar mycket mer lätthanterlig. Och tvetydiga siffror är bland de viktigaste exemplen som diskuteras i debatter om fenomenal karaktär kan redovisas fullt ut i representationalistiska termer. Till exempel har Macpherson (2006) hävdat att vissa förändringar i fenomenal karaktär som uppstår när man upplever några tvetydiga figurer inte kan förklaras i naturalistiska, representationalistiska termer. Macphersons papper från 2006 ger en översikt över den allmänna debatten och dess många rörliga delar.