Stone Temple Pilots kämpar för att hitta sig utan Scott Weiland

Lowdown: inför en korsning efter deras två berömda sångare (Scott Weiland och Chester Bennington), DeLeo-bröderna och trummisen Eric Kretz väljer att uthärda och rekryterar tidigare X-Factor-runner-Up Jeff Gutt för en samling nytt material som försöker hedra bandets hårda rockande arv samtidigt pekar mot en ny början.

The Good: det finns en del anständig rockmusik att hitta här; i synnerhet singel ”Meadow” chugs tillsammans på kraften av Dean Deleos soloing prowess och Gutts vilja att bara efterlikna Axl Rose. Men de mest intressanta delarna av skivan är förmodligen de minst STP-liknande; ballader som ”trodde att hon skulle vara min” och ”The Art of Letting Go” svänger in i bittersweet power pop-territorium och ger bandet en enkel ritning för hur man skiljer den här nya eran från den gamla.

Den Dåliga: Du hittar ingen av de halvfrysta poetikerna som gjorde låtar som ”Vasoline” och ”Trippin’ on a Hole in a Paper Heart” till radiohits. Istället faller majoriteten av Stone Temple-piloterna tillbaka på butt-rock platituder och ansiktslösa Riff som kunde ha skrivits när som helst under de senaste 30 åren. Ingenting är helt hemskt, men många av dessa spår känns helt enkelt onödiga. På ett sätt är det nästan värre.

Domen: För många fans var Scott Weiland Stone Temple Pilots, och hans avgång och död (tillsammans med Benningtons död) slutade effektivt bandet som de visste det. Diehards och optimister där ute kommer sannolikt att se den här nya skivan som ett ärligt försök att bearbeta den förlusten genom förnyad skapelse medan cyniker förmodligen bara kommer att betrakta det som en lukrativ ursäkt för att fortsätta turnera på kraften i låtar från 1996. Oavsett vilken sida du är på, du kommer sannolikt att hålla med: medan detta nya självbetitlade album kan peka på ett band som är dedikerat till att skriva ett nytt kapitel för sig själv, fungerar musiken de har gjort här bara som den preliminära (och hoppbara) introduktionen.

viktiga spår: ”äng”, ”trodde att hon skulle vara min” och ”konsten att släppa taget”