Cookie Thief: en dikt om hur Oblivious vi kan vara till hur fel Vi kan vara

Cookie Thief

av Valerie Cox

en kvinna väntade på en flygplats en natt, med flera långa timmar före hennes flygning. Hon jagade efter en bok i flygplatsbutikerna, köpte en påse kakor och hittade en plats att släppa.

hon var upptagen i sin bok men råkade se, att mannen som satt bredvid henne, så djärv som möjligt. . .tog en kaka eller två från påsen däremellan, som hon försökte ignorera för att undvika en scen.

så hon mumsade kakorna och tittade på klockan, när den gutsy cookie-tjuven minskade sitt lager. Hon blev mer irriterad när protokollet kryssades av och tänkte: ”om jag inte var så trevlig skulle jag svarta ögat.”

med varje kaka hon tog tog han också en, när bara en var kvar undrade hon vad han skulle göra. Med ett leende i ansiktet och ett nervöst skratt tog han den sista kakan och bröt den i hälften.

han erbjöd henne hälften, när han åt den andra, ryckte hon den från honom och tänkte… oooh, bror. Den här killen har lite nerv och han är också oförskämd, varför han inte ens visade någon tacksamhet!

hon hade aldrig vetat när hon hade varit så galled och suckade med lättnad när hennes flygning kallades. Hon samlade sina tillhörigheter och gick till porten och vägrade att se tillbaka på den tjuvande ingraten.

hon gick ombord på planet och sjönk i sitt säte, sedan sökte hon sin bok, som var nästan färdig. När hon nådde i sitt bagage, hon flämtade med förvåning, det var hennes påse med kakor, framför ögonen.

om min är här, stönade hon i förtvivlan, de andra var hans, och han försökte dela. För sent för att be om ursäkt insåg hon med sorg, att hon var den oförskämda, den ingrate, tjuven.

hur ofta har du varit helt övertygad om något, bara för att ta reda på senare att du hade fel?

kanske du Var säker på att du satte dina nycklar på matbordet, men hittade dem i byxfickan. Eller så var du övertygad om att du misslyckades med en tentamen, men slutade med att få en B.

de flesta av oss har en tendens att fela på pessimismens sida, rättfärdiga detta genom att hävda att det är mer ”realistiskt” och säga att vi inte vill få våra förhoppningar och bli besvikna. Tyvärr gör vi inte oss själva några fördelar genom att göra det. Jag menar, tänk på det, varför skulle vi vilja satsa mot oss själva? Gör pessimistiska oss mer beslutsamma, ihållande, fokuserade, redo under press, entusiastiska, motståndskraftiga och leder till mer dynamiska prestationer? Ja … inte så mycket.

vi suger på att förutsäga framtiden

dessutom, när det gäller framtiden, tenderar vi att vara ganska skit på att förutsäga det. Vem trodde Duke skulle gå upp mot Butler i NCAA-finalen? Hur många trodde att Arnold Schwarzenegger en dag skulle bli guvernör i Kalifornien?

tidigare NASA-astronaut John Glenn (den första amerikanen som kretsar runt jorden) sa en gång (och jag parafraserar) att han fick vana att ställa sig frågan ”Varför inte?”, förklarar att eftersom ingen av oss verkligen vet vad som är möjligt, varför inte öppna våra sinnen för möjligheten att vi kan vara kapabla till något väldigt fantastiskt?

kan du vara en internationell YouTube-sensation? Varför inte?

kan du starta ditt eget skivbolag? Varför inte?

kan du vinna ett jobb med Berlin Philharmonic? Varför inte?

nyckeln till framgång

ett av de mest konsekventa resultaten i idrottspsykologilitteraturen är sambandet mellan självförtroende och framgång. Jag kan föreställa mig att detta beror på att självsäkra individer tenderar att vara väldigt ihållande. Hur ihållande, hur självsäker är du sannolikt om du är pessimistisk om de möjligheter som finns tillgängliga för dig?

Moral of the story-inte förhastade slutsatser om vad du tror är omöjligt för dig…inte vara en cookie tjuv.