PMC

Abstrakt

bakgrund. Mikroskopi av en kaliumhydroxidberedning av hudskrapningar eller nagelklipp, även om det allmänt förespråkas som ett test för dermatomykos, används endast i en liten del av fallen. SYFTE. Denna studie syftade till att undersöka effekten av kaliumhydroxidtestning på den subjektivt bedömda sannolikheten för att en dermatomykos var närvarande. SÄTT. Studien genomfördes 1992 i Limburg, en provins i södra Nederländerna. Tio allmänläkare och åtta praktikanter fyllde i ett frågeformulär och utförde ett kaliumhydroxidpreparat för varje patient som hade ett hudtillstånd som de trodde kan orsakas av dermatomykos. Hud-eller nagelmaterial skickades också till ett mikrobiologiskt laboratorium där ett annat kaliumhydroxidpreparat såväl som en kultur utfördes, dessa två tester tjänar som en guldstandard mot vilken man bedömer kaliumhydroxidpreparatet av allmänläkare. Data från totalt 164 fall analyserades. RESULTAT. Resultaten av kaliumhydroxidtestet som utfördes i praktiken hade ett betydande inflytande på den subjektivt bedömda sannolikheten för att en dermatomykos var närvarande, särskilt om resultatet var positivt. Indikationen för antimykotisk behandling ändrades som ett resultat av testet i en fjärdedel av alla fall, mestadels från negativ till positiv. Användning av practice kaliumhydroxidtest kan öka andelen korrekta terapeutiska beslut från 54% till 69%, med 20% av fallen underbehandlade. Av fall som gav ett positivt testresultat i praktiken hade 83% också ett positivt laboratorietestresultat, medan fall som gav ett negativt övningsresultat 43% var positiva i laboratoriet. SLUTSATS. Kaliumhydroxidtestet förbättrar diagnosprocessen i fall av möjlig dermatomykos och kan leda till en förändring i hanteringen. Testet kan ge en bekräftelse på diagnosen dermatomykos men är inte användbar vid uteslutning av denna diagnos.